Eric

Eric Hermelin 1860-1944, friherre, författare, översättare. Efter ett omväxlande, oroligt liv i skilda delar av världen, med bl.a. en tid i den brittiska armén i Indien, en kort period i den amerikanska armén och en längre sejour i Australien, återvände Eric till Sverige, där han intogs på Sankt Lars   mentalsjukhus i Lund huvudsakligen p.g.a. grav alkoholism. Där utförde han en serie märkliga översättningar av persisk litteratur, t.ex. Sadis "Lustgården" (1918), Omar Khayiams "Rubaiyat" (1928) och Rumis "Masnavi" (1-6, 1933-39). Eric översatte även Jacob Böhme till svenska.

Erics översättningar är originella, med många kommentarer och en märklig notapparat. I mycket är Erics översättningsarbeten ett uttryck för hans egen mystiska livssyn. Under andra världskriget utgav Eric antinazistiska broschyrer i humanistisk anda.

Hans arbeten har inspirerat svenska diktare från Vilhelm Ekelund och framåt. Per Erik Lindahl har skrivit två biografier om Eric; Ångest-hjulets svängningar (1976) och När man varit vagabond (1985). När anrika Grand Hotel i Lund firade sin hundraåriga tillvaro 1999 skriv Gunnar Jarring om Erik.  Ashk Dahlén, fil.dr. i iranistik vid Uppsala universitet, skriver om Eric på sin hemsida. I läkartidningen   2008 ger överläkaren Lars Sjöstrand sin bild av Eric. I Svenska Dagbladets understreckare 2010 beskrivs Eriks arbete som litterär alkemi. 

År 1943 testamenterade Erik 50 000 kr till släktföreningen vilket nu utgör en viktig ekonomisk grund för de stipendier som föreningen delar ut.