Släktvapnet

Den Hermelinska släkten har band till två olika släktvapen; det adliga och det friherrliga. Enligt Riddarhusets nomenklatur är den adliga ätten utdöd medan den friherrliga ätten fortlever.

Olof adlades 1702 och den ende sonen som överlevde och fick barn var Carl. Han upphöjdes 1766 till friherrlig värdighet och därmed kan man säga att den adliga ätten dog ut. Men egentligen lever ju bägge ätterna – i alla fall biologiskt! Formellt slöts den adliga ättegrenen slöts den 3 mars 1797 i och med att Johan Gustaf Hermelin (född den 11 december 1728) avled ogift i Braunschweig.

Originalen till släktvapnen är den skriftliga beskrivning som finns i sköldebreven s k blasonering. En skriftlig beskrivning ger ganska stort utrymme för olika tolkningar. Nedan visas från vänster släktvapnet i Olofs sköldebrev, släktvapnet i Carls friherrebrev och längst till höger det släktvapen som målades av konstnären Sven Sköld 1947 på beställning av Hermelinska släktföreningen.