Olof, konstnären

Olof, 1827-1913 var gift med Lucie f Liljenstolpe, 1827-1908. De fick sju barn varav de två sista dog tidigt. Tryggve var konstnär som sin far. Max fick med sin maka Märta f Rääf i Småland nio barn och var en grund för Österbygrenens livskraft. I antologin “Hågkomster och Livsintryck” har dottern Helfrid skildrat Olofs liv. Mycket läsvärd.  

Olof Hermelin är för eftervärlden mest känd för sin rika produktion av oljemålningar med motiv från svensk landsbygd. Efter studier för bl.a. Tore Billing utvecklades Olofs konst i Frankrike på 1870-talet då han fick kontakt med Barbizonskolans friluftsmåleri. Hans landskap präglas av realism och ofta känslig färgbehandling. Olof anslöt sig till Opponentrörelsen 1885 och var även verksam som konstskribent.

Däremot är det mindre bekant att han mellan åren 1866 och 1876 var resestipendiat vid Vitterhetsakademien. Under denna tid inventerade han företrädesvis sörmlandssocknar. Med sin konstnärliga begåvning och med alla sina sinnen öppna för såväl kyrkomiljöer och fornminnesplatser som sägner var han sällsynt väl skickad för denna uppgift.

Varje socken som han inventerat finns beskriven med kartor och redogörelser av formlämningarnas läge och tillstånd samt en dokumentation av sockenkyrkornas utseende och inventarier. I Antikvariskt-topografiska arkivet i Riksantikvarieämbetet förvaras hans rapporter i inte mindre än inbundna nio band. Rapporterna är rikligt illustrerade med främst tuschteckningar, men även blyerts och akvarell har använts.Trots att Hermelin ofta citeras i kulturhistoriska skildringar har hans arbeten förblivit opublicerade.