Kära vänner Hermelins!
Född och uppvuxen på Wijks gård i Kimito har jag våra familjers nära relation i levande minne. Har besökt Thorsvi några gånger, jagat med Skragge undertiden vi bodde i Stockholm på 1980-talet, och haft nära kontakt med Elise och hennes familj. Vår son gick i Franska skolan, inte långt från Elises trappa vid Johannesplan.
1925 seglade Adolf och Gunhild från Thorsvi ut över Ålands hav till Åbolands skärgård och besökte dåvarande ägarna till Wijk Ragnar och Ester Reinius, mina morföräldrar. Besöket blev början på en lång vänskap mellan Thorsvi- och Wijkfamiljerna, så som det skrivs på er hemsida, under fliken ”gårdar”. Efter snart 100 år är den vänskapen fortfarande livs levande.
Orsaken till att jag skriver är att jag häromdagen besökte Svenska Klubben här i Helsingfors, och såg en tavla i olja hänga på väggen. Tavlans titel är ’Det stora fallet Älvkarleö i Uppland’ och som konstnär anges Olof Hermelin (1827-1913), allt på en prydlig mässingsplatta fäst på ramen. Jag kan se att ni har en diger samling av hans målningar, men just denna fattas. Om ni vill se en bild av tavlan så ber jag om en e-postadress dit jag kan sända några foton jag tog med mobilen. Om det är av intresse så kan jag försöka göra en proffsigare version och också få en redogörelse om hur tavlan hamnat just där den nu hänger.
Ett litet anekdotisk tillägg. En av Olof H:s lärare hette Tore Billing. Han gjorde flera resor, och besökte bla Finland någon gång mellan 1856-59. Under den resan besökte han Wijk! Han klättrade upp på ett närliggande berg och gjorde en oljemålning över gården, med corpset i parken under en vacker himmel, och viken som gett gården sitt namn. Sedan dess kallas berget ’Billingsberget’.
Med bästa hälsningar till alla Hermelins och speciellt kära hälsningar till Elise hennes familj och övriga Thorsvibor.
Tom von Weissenberg
tomvw@nic.fi, +350 400 534443